onsdag 30 november 2016

Även kallat för ett klassiskt I-landsproblem eller Nån som kan tänka sig att komma hit och byta mina lakan, vore himla snällt

Nyss när jag gick och la mig så inledde jag själva läggningsproceduren med att ge täcket en liten knyck, för att liksom fluffa till det lite inför natten. När jag gjorde det lät det plötsligt som att ett lätt regn föll ned på parketten. Kanske var det småsten? Smulor? Konfettiklippta kartongbitar? Sådant, ni vet, som barn generellt tycker hör hemma i en säng där föräldrar sover. Och jag trodde i min enfald att det skulle räcka med den där knycken.

Det gjorde det inte.

Och nu ligger jag här och inser att jag kommer att vakna imorgon med digestivesmulor (?) både i hårbottnen och i diverse kroppsöppningar där sådant inte bör förekomma. För jag orkar inte resa mig upp igen.

O r k a r inte.

Näe.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar