lördag 21 januari 2017

Just nu luktar jag för övrigt parfym

Från och med imorgon ska jag vara ensamstående i en hel vecka. Jimmy ska till Amsterdam och bygga robotar. Själv ska jag handla, diska, tvätta, natta, väcka, skjutsa, tvinga att duscha och borsta tänderna samt vara glad och härlig under samtliga dessa moment. Kombinerat med min foglossning och att isläget på Mälaren är högst varierande så är detta något jag tänker på med skräckblandad förtjusning. För det brukar bli väldigt trevligt när jag är själv med barnen. Det blir mer jobb, men också mer umgänge. Men jag är samtidigt högst osugen på att sköta allt underhåll av huset, eller på att gå första promenaden över isen själv med tre barn, en bebismage samt ryggsmärtor. Tänker inte ens försöka inbilla mig att jag skulle kunna kravla mig upp ur en isvak i mitt tillstånd, liksom.

Så alltsomallt är jag lagom exalterad över den kommande veckan.

Det är tur att jag har tre avkommor som peppar mig i mitt mödraskap på sitt alldeles egna vis. Olfaktiva Ines som för tillfället berättar i detalj för folk hur de luktar hela tiden; "Pappa, du luktar liksom, eeh, rött" eller "Mamma, du luktar INTE ansiktskräm". Eller Ingrid som hatar att gå upp ur sängen i kombination med att hon hatar att komma sent till skolan. Det är en synnerligen utmanande kombination som för mig personligen resulterar i pulshöjning, frustration samt transpirerande armhålor (och genuin glädje när vi får till det på ett bra sätt). Mitt i detta står Emil stadigt trots all luktnoja, morgontrötthet och galenskap. Han flippade inte ens tidigare idag när Ingrid låste in honom och sig själv på toaletten för att hon "ville göra någonting kul" medan han så tydligt det bara gick insisterade på att han vare sig ville umgås eller vistas i badrummet.

Sådant här gör mig mycket mer motiverad att kravla mig upp ur isvakar.

Märkligt, men sant.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar