söndag 19 mars 2017

Ladies and gentlemen, may I present "Gravidmonstret" (formerly known as "Bitterfittan", men som nu utökat sin meritlista till att helt enkelt bråka med alla som försöker kommunicera med henne)

I går fick Jimmy natta mig före barnen. Han fick sitta bredvid mig på sängkanten och säga snälla saker tills jag blev avslappnad och således släppte ambitionen att ta mig därifrån igen.

Jag var helt enkelt en smula uppvarvad.

Till viss del är jag speedad för att Ines vaknar före kl 6 varje morgon sedan några veckor tillbaka, vilket ju gör mig ganska trött i längden och medför att jag måste koppla på energireserven för att orka efter kl 15. Men till störst del beror det på att jag har vägrat känna mig besegrad av den här skitgraviditeten. Tills igårkväll, alltså.

För igår hade jag först inlett morgonen med att skälla på Jimmy för att jag "kan för faen visst åka till återvinningen själv, bara du bär in grejerna i bilen".  Och sedan gjorde jag det. Och hamnade i bråk med personalen för att jag knappt hann välta min kropp ut ur bilen innan det var dags att köra fram 4 meter för att nån annan jävel (som jag förmodar levde sitt liv utan gravidmage och ryggsmärtor) redan var klar. Efter att den trevliga kvinnan med orange väst knackat mig på axeln tre gånger, och bett mig flytta fram igen, innan jag hunnit slänga en enda pinal ur bakluckan, och jag gett henne onda ögat och morrat något aggressivt, så tittade hon bara på mig med blåa, empatiska ögon och sa "Du borde ju egentligen inte göra det här...". Jag försökte le för att besvara vänligheten, men orkade inte riktigt lägga energi på att få mungiporna att kämpa emot gravitationen. På vägen därifrån ringde jag till Synoptik och skällde ut tjejen som svarade för att jag inte fick avbeställa ett par snordyra solglasögon som jag beställt till Ingrid på fredagkvällen. Det kostade 400 kr att avboka dem, vilket jag kände var orimligt eftersom det nu var lördagmorgon. Själv tyckte jag att jag hade en poäng när jag sa att det inte finns en möjlighet att nån hade slipat klart de där förbannade glasen under natten mellan fredag kväll och lördag förmiddag, men det tyckte inte hon dög. Jag kan inte påstå att jag öppnade för att fredligt samarbete mellan mig och dem i framtiden. Synd.

Under resten av dagen hade Ines och Ingrid varsin kompis här, vilket först krävde medling på FN-nivå och därefter behövdes det polishundmeriter eftersom Ingrids kompis tappade bort både kläder och mobil i vårt hus, jag hade dessutom tidspress på mig eftersom kompisens pappa satt i en bil på fastlandet och väntade på oss eftersom JAG sagt att vi MÅSTE skjutsa över henne prick kl 15 för att jag och Ingrid skulle på bio.

Efter biobesöket, ett dystert och ansträngt möte på Synoptik för att få tillbaka de resterande pengarna, och en tur till ICA för att handla baguette, så kom jag hem. Klockan var närmare 19. Jag försökte äta middag och städa köket med ett glatt humör, men det var dömt att misslyckas. Sedan bölade jag, och därefter tvingade Jimmy mig att gå och lägga mig.

Tror egentligen att det mest barmhärtiga för både mig och omvärlden är att försätta mig i koma tills bebisen är ute.

På riktigt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar